måndag 31 december 2018

Nu börjar det bli trångt...

Nu börjar det bli trångt i slänten nedanför kurvan in till byn. I morse när jag och amerikanskan var på morgonpromenad hörde vi röster från kurvan och upptäckte att ännu en bil glömt svänga och kört rakt fram och ut i terrängen.

Två chockade passagerare
Det ryktas om raveparty uppe på heden mot St. Maximin. Har man varit på Rave party hela natten då kanske det är lätt att glömma svänga eller så går det bara lite franskt för fort. Kurvan är placerad i skuggan och lite frost på vägbanan, blankslitna däck då säger det bara poff och vips har du fått en flygtur ut över slänten. Dessa två chockade personer hade bättre tur än förra bilen. Dessa fastnade åtminstone på ett stenblock och slapp en längre färd nerför backen.

I dag är det en fantastiskt fin dag med sol och värme. Jag har promenerat runt i byn och till och med besökt parken som är privat och tillhör slottet, men man är ju nästan byinvånare efter 20 år i St. Martin. Någon bonus ska man väl ha efter så lång tid. Annars får man hålla sig på sin sida staketet, vilket är svårt för en svensk som travar runt överallt och tror att det är tillåtet.

Allén i slottsparken
Tyvärr är parken och all´en inte i bästa skick, men man kan skönja att det finns en potential och att parken har varit något alldeles unikt under sin storhetstid. När nu det kan ha varit?

Slottet från allén. Detta måste ha varit infartsvägen till slottet på den tiden det begav sig och ens fantasi kan lätt skena i väg med en. Var det här de kom ridande när det var gille på slottet?
I går kväll slog vi på stort och öppnade en raritet bland våra viner i vinstället. Ett rödvin från Vignelaure årgång 2009. En gåva från middagsgäster lång tid tillbaka, men vi har aldrig känt att det varit rätt tillfälle. I går kväll var det ganska tomt i vinstället så varför inte slå till? En söndagskväll i Provence är väl ett gott skäl. Vinet var inte bara gott. Det var en upplevelse. Stort tack för gåvan.


Tillsammans med helstekt fläskfilé, champinjonsås och klyftpotatis blev det en minnesvärd middag. Inte en enda julrest i sikte.

Ännu en god middag att minnas
Efter middagen blev det filmtajm. Julklappen från systern, en dvd film med Mamma Mia del 2 roade oss innan det var dags för sömn. Mysigt med brasa, mammas fikonbulle och lite himmelskt gott rödvin. Filmen var absolut sevärd, men kanske hade gjort sig bättre på bio med ordentligt ljud. En annorlunda version av en musical och med bästa musiken från ABBA.


Mysigt i kubik!
Som vanligt hade vi sällskap av lilla Mystique som intog bästa platsen, på makens mage. Katten är så nöjd att vi är här eftersom hennes familj lämnade byn dagen efter vi anlänt. Inte ett ljud om att den behöver mat eller vatten, men den har det bäst av alla katter i byn.
Bästa platsen för bästa katten
Gott Nytt År till er alla från oss.

söndag 30 december 2018

"Städ mood"

I dag har jag varit i städmood en stor del av dagen och redan i går kväll vid läggdags meddelade jag mannen att - i morgon gör vi inget, va? Mannen är näst intill alltid med på att inte göra något, men problemet är att vi har inte riktigt samma kalibrering på orden "inte göra något". När jag menar inte göra något då menar jag ju att vi inte ska åka runt på utfärder, besöka marknader eller vingårdar, men mannen menar ryggläge och bok. Katten och mannen är samkalibrerade!
När mannen gav sig i väg för att inhandla tobaksvaror i grannbyn ( -Ja, han röker ibland) tog jag tag i städningen. Inte för att det egentligen är speciellt smutsigt, men det är endå en känsla att man vill städa när man kommit hit. Den känslan har inte mannen. Jag for runt i hela huset, jagade spindelnät och upptäckte att vi haft oväntat besök under köksvasken. En mus har nog varit och hälsat på och tuggat på korkundelägget. Katten får göra sitt jobb bättre, men den orkar knappt lyfta på huvudet efter allt kalasande på Sheba och torrisar.

"
Min städkompis
När jag sedan påminde mannen om att min nyinköpta klocka nog borde ta plats på väggen då påminde han mig väldigt snabbt tillbaka att vi i dag inte skulle göra något, men -hallå!
Att sätta upp en klocka på väggen är väl bara nöje, eller?


Klockan hängs upp
Efter städning, klockmontering och lite pinnjakt till brasan var det dags för lunch. Även denna dag bestod lunchen av en del julmat. Risotto från fredagen och julskinka hemifrån. Hur gott som helst med lite god sallad som tillbehör.
När vi ätit föreslog jag för mannen att det var dags för en promenad. Nu tittade han så där konstigt på mig igen och undrade om jag helt glömt bort vilodagen, men en promenad i det fina decembervädret är väl inget som man gör. Det är ju helt vanligt att promenera. Det ingår liksom i vardagen och är ingen aktivitet. Dålig kalibrering igen. Man kan undra hur länge vi varit gifta eftersom vi fortfarande har olika åsikter om vad "att göra" betyder, men det kanske är tur att vi fortfarande tänker olika.

Jättegod lunch
Det blev som jag önskade och vi kom i väg på promenad. En ganska lång sådan på gamla järnvägsspåret i dalen och genom någons olivlund och ut på vägen tillbaka mot St. Martin. En mandarin fanns med som lockbete och delades kärleksfullt mellan oss halvvägs. Hade Halmstadgänget varit med hade det blivit både kaffetermos och fler godsaker, men fika fick vänta tills vi var tillbaka i huset.


Härlig vy över fälten med utsikt mot vår by
Det blev go´´` fika när vi kom tillbaka med saffransvetebröd som bakats hemma och transporterats genom Europa för att avnjutas under fika i Provence. Gott vetebröd fyllt med äpple, mandelmassa och hackade rostade mandlar. För att fräscha till delikatessen placerades skivorna på brasan och blev som nybakta.
I kväll ska det bli absolut julmatsfritt och istället satsar vi på fläskfilé, champinjonsås och klyftpotatis. Klyftpotatisen ska kryddas med timjan som jag plockat under vår promenad.

 Timjan till kvällens middag

Saffransvetebröd på uppvärmning


Kraftig huvudvärk efter en sån smäll!
Under vår morgonpromenad hittade jag och amerikanskan den här bilen som åkt utför slänten på vägen mot byn. Antagligen har det gått lite fort och i kurvan innan byn har den åkt rakt ut i skogen. Om det satt någon i bilen som det verkade som har de slagit sig rejält. Men som mannen påpekade de kan lika gärna vara någon som bara dumpat sin bil rakt ut för slänten. - Va, gör folk så`?

lördag 29 december 2018

Snart är all julmat slut...

Den mat som inte delades ut till kreti och pleti vid avfärd är snart uppäten. I denna familj kastas ingen mat utan maken packar ner allt i vår kylväska och maten transporteras med i bilen till France. Vi har sedan ankomst njutit av pasta med grillad julskinka, risotto med rökt lax och mackor med köttbullar och prinskorv. Dessutom har maken krängt en och annan sillbit till frukost ägget.
I dag var temperaturen långt under nollan vid morgonpromenaden och det var kallt även med underställ. Det är friskt och uppfriskande att börja dagen med en runda runt byn. I dag fick jag dessutom sällskap av amerikanskan.

Isskarapan kom till nytta.
Dagens utflykt gick till Aups som har en trevlig och lagom stor marknad på lördagar. Här var solen framme och värmde oss och det blev så varmt och skönt att det gick att njuta av en kopp kaffe och croissant på café med näsan mot solen. Lite inköp blev det, härligt goda oliver, sulor i äkta fårskinn och en tröja för halva priset. Tröjan var väl så där när jag provade den hemma, men vad får man för 12 euros. Den kan alltid vara kvar här så man smälter in bra bland de andra franska damerna i byn. Kanske ett par tights till tröjan och man har en helfransk byoutfit. - jodå, den var leopardmönstrad, men inte i vanliga färger utan marinblå.

Solen skiner igenom de välklippta platanerna i Aups


Marknadsvimmel

Stort utbud av citroner

Vitlök


Det är ett trevligt nöje att sitta på avstånd och ta del av när marknaden ska plockas ihop efter dagens försäljning. Det är trångt om utrymmet när alla bilar ska lastas med varor och packas för nästa marknadstillfälle någon annanstans. Allt gick förvånansvärt lugnt till och inte en enda gång hördes någon tuta eller höjd röst.

Här kör det ihop sig!
 Vi besökte också byns lilla charmiga manufakturaffär där man kan hitta allt från knappar till finpumps. En sådan mysig affär som är värt ett besök bara för att det knappast finns sådana affärer längre. Ett par strumpor blev inköpta där. Finaste och dyraste strumpor jag äger, - oja, de är i leopardmönster och i kashmir. Jag kommer nog aldrig att våga tvätta dem.

Besök gärna den här lilla pärlan till affär


Efter utfärden blev det fika hemma framför brasan och den sista köttbullen och prinskorven slank ner i magen. Sen promenerade jag och amerikanskan i väg för att leta efter oliver. Vi hamnade långt ut på landet och hittade en tveksam olivlund med konstiga oliver. Plockade lite för att visa Madame och de blev genast utdömda och kastades i soporna. Blev ingen inläggning av oliver denna gång. Hela olivlunden är nog ett avslutat kapitel, vilken kapitalförstöring att låta något sådant bara gå till spillo. Trist.

olivlund som behöver kärlek
Nu sitter jag här ute på bänken för att skicka i väg mitt senaste blogginlägg. Byns psykodeliska juldekoration är sjukt irriterande. Röda och gröna prickar som far runt framför ögonen hela tiden.

Spektaklet gör sig inte riktigt på bild, men fy så hemskt
Jag glömde skriva att det är inte helt nerlagt med terass. Kanske blir det något i alla fall.....

fredag 28 december 2018

Hur mycket kan man njuta av en fikastund i solen?


Att anlända från ett grått och fuktigt Skåne och hamna på en uteservering i Provence känns väldigt behagligt. Det är inte mycket som behövs för att tina upp en frusen skånsk kropp. Att få sitta med ansiktet mot solen med en god kopp kaffe och avnjuta en bageribakad fransk croissant är en del som ger livet guldkant i tillvaron. Kanske njuter man ännu mer när det inte sker till vardags. Dessutom hade nog croissanterna satt stora spår på figuren om det hände varje dag. Nu får man portionera ut godsakerna över tid istället.

Nybakad croissant med café créme
Morgonen startade inte lika varmt och soligt utan det var bistert i morse under morgon promenaden. Frosten lyste vackert i morgonsolen.



kallt nere i dalen



Vacker kylig morgon
Morgnarna är oftast riktigt kyliga och det behövs rejält med kläder för att promenera, vantar, mössa, underställ. - Ja, det är ungefär samma klädsel som krävs för en kvällspromenad hemma i Viken. Där blåser det dock oftast mer än här och regnar på tvären.

Vi nådde St. Martin samtidigt som mörkret föll över byn i går kväll. Det är ljusare betydligt längre på kvällarna här och när vi kom vid 18-tiden började skymningen sänka sig. Huset var inte iskallt, men lite kyligt +12 grader i köket. Vi packade snabbt in vårt bagage och jag behöll dunkappan på tills mannen fått i gång brasan i köket. Nu eldas det för fullt och har gjort så sen vi kom.

Nöjd på den nya fårskinnsdynan.

Katten njuter för fullt och vill helst vara placerad i närheten av brasan. Hon har det väldigt bra när vi är på plats. God mat, varmt och gott och någon som kliar henne bakom örat stup i kvarten. Vi hann inte ur bilen i går när vi anlände till byn förrän katten satt på gatan och väntade. Hur kan hon känna igen ljudet från bilen? Vem var först in när jag lyckats öppna dörren? - Jo, kattaskrället!
Det blev servering av Sheba innan det packades upp. Därefter lade hon sig nöjt tillrätta i soffan och stannade där tills jag lyfte ut henne innan sängdags.

Årets juldekoration i byn. Alltid lika spännande att se vad årets jultema är. En blå jul?
Fransmännen borde kanske satsa på en "gul" jul i år. En jul i demonstrationens tecken. I varje rondell har vi stött på demonstranter av olika karaktärer, men en sak har de gemensamt. Stökiga barikader med däck, pallar och svarta sopsäckar!!
Man blir inte riktigt klok på deras sätta att protestera. Känns dagisnivå.
De bara sitter där i rondellerna, stora gäng av blandade åldrar och gör vadå?


Macron har det tufft, men hur tror folk att ett land ska drivas utan att alla bidrar?

De vackra franska rondellerna är fulla av skräp och demonstranter. Ingen trevlig syn.
I eftermiddag ska vi träffa byggmästaren för att diskutera terass. Vi har inte fått något tillstånd denna andra gång vi ansökt heller och kanske blir det inte något alls. Hur knepigt kan det bli när man önskar sig en balkong och helt plötsligt står med ritning till en terass i handen. Vi är ganska nära att lägga ner hela projektet. Renovera rummet längst upp, isolera taket som skulle bli terass och kanske kanske önska en fin liten balkong. Då blir jag nöjd.
 Snart stundar nyår och vi firar med amerikanskan, Madame och några till.

Kanske nyårsdricka för yngsta syskonbarnet!
Nu kom byggmästaren och knackade på. - Bästa att gå till Madame för att snacka terass!

onsdag 26 december 2018

Matkoma

Ojojoj.....vilken mat vi stoppat in.


Fettuccini med lammragu
 Efter 12 timmars bilkörning har vi anlänt till Walldorf och hotell Leonardo. När vi anlände frågade vi i receptionen om de kunde boka bord till oss på Restaurang Riviera inne i byn, men personalens engelska var inte den bästa och istället upplyste de oss snabbt om att hotellets restaurang var stängd och vill man äta fick man ta sig till Heidelberg eller in i Walldorf. Vi har varit i Walldorf många gånger och hittar som tur är över fältet in till byn. Ett litet tag blev vi oroliga att allt var stängt och att vi skulle bli tvugna att plocka fram julmatsresterna ( glutenfria köttbullar och prinskorv) från kylboxen i bilen.
Hur lycklig kan man bli när man ser att stearinljusen skiner i fönstren och att det är liv och rörelse inne i restaurangen. Det blev en god start på semestern. Jag sade till mannen att det är nästan värt 12 timmars körning bara för att få en sådan fantastisk matupplevelse.

Restaurang Riviera i Walldorf
Har ni vägarna förbi så stanna och sov över i Walldorf och unna dig en god middag.
Färden genom Tyskland har varit av skiftat slag i dag. Började bra genom Danmark och färjan över Bältet var nästan tom.

Currysill
På färjan blev det medhavd frukost som bestod av makens goda inlagda sill från julens alla maträtter. Gott med kavring, ägg och currysill. Vi hann med lite shopping i båtens butik innan vi äntrade autobahn.
Det har varit väldigt mycket trafik och när mannen tröttnade på bilkörningen fick frugan ratta bilen genom alla vägarbeten.

Dimmigt och grått Tyskland
Han hämtade sig dock ganska snabbt och tog över ratten igen. Frun fortsatte läsa bok i stället. Nu läser jag Carin Hjulströms bok om Frida Fors. Jag har inte kommit så långt in i boken, men den känns mycket feelgood. Att rekommendera!

Mycket blåljus på vägen
Nu ligger jag här i hotellsängen, bloggar och är nöjd med min första semesterdag.
Julen blev mysig och rolig med mycket gitarr och sång. Även om äldsta dottern med familj saknades hade vi trevligt. Helst vill man att alla ska var med alltid, men sådant är inte livet. Det blev som vanligt mycket prat och i vår familj pratar alla hela tiden och helst samtidigt.
Vi misslyckades totalt med att minska på maträtterna på julbordet och även om vi bestämt hur det skulle bli kom det mer mat än väntat. Vi fick dela ut till kreti och pleti för att inte behöva slänga mat när vi lämnade hemmet. Dottern är ju kvar i huset och kan njuta av en del mat. Dessutom har vi delar av julbordet med oss i kylväskan i bilen, sill, ägg, skinka.

Dags att ta plats vid bordet
Tomten blev inte som förväntat. Tomten hade glömt plocka ner lämplig klädsel från vinden och dök upp i röd regnkappa, glitter mössa och linneförkläde. Dessutom verkade årets tomte komma från Alsace. Hon pratade ömsom tyska och ömsom franska. Nu är det dags att lämna bloggandet för att sova. Vi får väl se när det fungerar att koppla upp sig igen för fortsatt bloggande.

söndag 23 december 2018

God Jul från ett pudrat Skåne

Varje år önskar alla skåningar sig det omöjliga, en vit jul.  När man minst anar det så faller ett stilla snöfall över delar av Skåne och vips är det julstämning. Äntligen, julen 2018 är vit. Visseligen bara puder på gräsmattor och buskar, men det räcker. Tyvärr är det nog inte alla skåningar som får ta del av den vita julen. Hämtade dottern vid tåget i Ängelholm. Där var det allt annat än puder på marken, absolut snöfritt.

Det behövs så lite för att skapa julstämning
Julen kommer att firas med familjen i Viken och sedan kör vi söderöver mot St. Martin de Pallieres. Det blir nästan en sedvanlig jul, men i år har vi försökt att förnya rätterna på julbordet. Vi försöker avveckla överflödet av mat och istället inrikta oss på en middag med Weber grillad julskinka, klyftpotatis och lite andra tillbehör. Till detta tänker vi servera ett gott franskt rödvin. Vår nya idé föll inte alla släktingar i smaken så det blir en mindre förrättstallrik med sill, ägg och lax. För att inte vår nya jultradition ska skapa för mycket abstinens för gästerna så blir det gröt till efterrätt.
Tomten kommer förhoppningsvis med några klappar innan gröten.

För liten att dansa runt, men gott om plats för klappar undertill.
I år har vi inte med oss yngsta familjemedlemmen, men vi satsar ändå på tomte. Barnbarnet har redan avverkat tomten i Viken, Mölletomten. Han var väldigt spännande på avstånd, men väldigt läskig när hen kom för nära.

Titta Tomten, vinka!
Tomten vinkar tillbaka
Vår jultomte hemma brukar inte vara av den traditionella sorten utan det har varit alla möjliga märkliga tomtekostymer genom åren. Det är glittermössor, kort kort röd kjol, två barn i samma tomtedräkt och ibland har det oväntat dykt upp en tomte som ingen vet vem det var. I år blir det nog kort kort om jag får välja dräkt, men kanske ställer yngsta dottern upp och då vet man aldrig vilken kostym som blir vald till årets tomte. Just nu är entusiasmen väldig låg från dotterns sida. Det är powernap framför TV:n och Harry Potter. Stackars lilla barn, helt slut hemma hos föräldrarna efter en hel dag.
 Jag önskar er alla en fröjdeful jul från oss i Skåne.

tisdag 9 oktober 2018

Ösregn

Sista morgonen och promenaden blev inställd. Vaknade halv åtta för att hinna ut och promenera innan frukost och avfärd mot Nice flygplats. Tyckte att det var ovanligt mörkt och när jag slog upp luckorna ösregnade det och molnen låg täta utanför fönstret.

En regnig morgon


Jag placerade mig i soffan med katten mysandes i mitt knä istället för promenad. Katten som kom som ett skott när luckorna öppnades gillade mitt beslut och lade sig tillrätta för att bli kelad med. Först slukade hon en tallrik Sheba, snacka om bortskämd katt.

Mys i soffan


När jag packat, sagt adjö till Madame och fixat lite åkte vi i väg mot Nice och Cap 3000. Mitt flyg lyfter inte förrän sen eftermiddag och en tur på varuhuset Cap 3000 är aldrig fel. Nu började vi med lunch. Det är väldigt ombyggt sedan förra besöket och alla restaurangerna är placerade mot Medelhavet och utanför själva shoppingen.
Om inte vädret varit så dåligt hade det varit fantastiskt fint att sitta och se när alla flygplan lyfter och landar över Medelhavet, men i dag fick vi sitta inomhus och kunde bara delvis skymta havet.

Vacker utsikt


Det blev hamburgare på Edgar's. Jättegod hamburgare, men en väldigt stökig miljö. De knökade in folk med skohorn, lyfte borden för att folk skulle kunna få plats att komma in och sitta. Det var barnvagnar, trolleybags och barnstolar huller om buller och man höll andan när serveringspersonalen balanserade med disk eller tallrikar med mat över ens huvud.
 


Supergod hamburgare


Vi hann med en kort shoppingtur genom Lafayette innan mannen tyckte det var dags för frun att checka in och placera sig på flygplatsen. Han har ju 2 timmars bilfärd tillbaka igen.
Nu sitter jag här och bloggar, läser och studerar folk. Det är fortfarande lång tid kvar tills mitt plan ska lyfta, men sämre ställen än flygplatser finns det att vänta på.

lördag 6 oktober 2018

Trafikstockning i byn

I förmiddags när vi skulle ge oss i väg till Aix en Provence fylldes byn av veteranbilar och det blev snabbt stockning överallt. Förarnas damer skulle dirigera, vilket bara ledde till mer problem. Byn är knappast så stor så att det finns plats till så många bilar på en gång. Vi försökte få ut vår från parkeringen för att ge plats, vilket inte var helt enkelt när damerna vinkade in fler bilar. Till slut förstod en av chaufförerna att det är bättre att backa och vänta på sin tur än att fortsätta framåt.

Inte lätt at komma ut från parkeringen.

Snygg bil

Superfin
Aix bjöd på perfekta förhållanden, sol, +24 grader och lagom med folk. Jag har hittat en ny affär som heter Eurodif där det finns massor av fina lakan, handdukar, barnkläder, husgeråd mm. Känns lite som förr i tidens EPA, men med fina grejer till bra pris. De har dessutom en fantastisk avdelning med tyger, sygrejer och annat pyssel som jag uppskattar. Sådant som är svårt att hitta nu för tiden hemma i Sverige. Hittar man en enfärgad tradig snedremsa på Åhléns får man vara glad. Strosade runt i några timmar och besökte både Monoprix och GAP där det finns snygga, bra och prisvärda kläder till barnbarnet. Jag kan inte hålla mig även om jag fått restriktioner. Mannen är faktiskt inte bättreäven om han påstår det. Han triggade mig att handla på GAP och det blev en jättefin munkjacka i mormors favorit mönster, kamoflage.

Vacker gatu vy i Aix. 

Vi intog lunchen sittande på en av Aix många fontäner. Pizzaslice.
Aix är perfekt för att strosa runt i och stegen blir många vilket är bra med tanke på allt vi stoppar in i både fast och flytande form. Det blev i alla fall 14633 steg.
På vägen hem stannade vi för att handla i E. Leclerc som ligger efter man kört av motorvägen vid Pertuis. Där var det också vinmarknad och typ REA. Jag var ju tvungen att plocka några flaskor, men när vi kom hem till byn lät vi dem ligga kvar i bilen. Känns inte bra att lasta av vinkartonger varje dag framför damerna på bänken ( hahaha). - snacka om dubbelmoral, skärp dig Fru Fritz!
I går tvättade jag hej vilt och har dessutom äntligen hittat ett program som bara ta 60 minuter. Det är bra att läsa på ordentligt i instrumenthandledningen. Jag blev så glad och tvättade så mycket att tvättlinans utrymme inte räckte till, men jag fixade det ändå.

Vårt fina olivträd fungerar perfekt till att hänga tvätt i.
I kväll är min sista kväll. I morgon är det dags att flyga hem för att jobba på måndag. Denna gången känner jag inte alls för att åka. Vi har det så mysigt och vädret är så perfekt, soligt och lagom varmt.

Här njuter mannen av ett glas vin och en vacker solnedgång
Det är just där mannen står som jag önskar min balkong. Nu kan man bara stå där en åt gången. Vi får väl se vad som händer, men ännu ingen ved, inget grus och inget annat heller.
Dags att avsluta och gå hem för en sista middag i St. Martin de Palliéres med potatismos och korv. Det blir nog perfekt med rosévin till.