lördag 4 november 2017

Så kom hon äntligen, arkitekten.

Jodå, hon kom, men inte vid avtalad tid utan 45 minuter senare. Dock ringde hon och meddelade sig, vilket innebar tid till att avfrosta kyl/frys. Sista dagen är så där tråkigt effektiv och man vill hinna så mycket som möjligt för att slippa en massa städbestyr på morgonen när man ska lämna.
När hon väl dök upp var hon lika pigg, glad och franskt obekymrad som alltid. Att vi hade väntat på besked sedan augusti var inget som kom på tal och man kan ju undra hur jag skulle lyckats framföra det på ett bra sätt. Balkong diskuterades, men vi förstod snabbt att det var ingen option. Så noll balkong för tillfället.
Terassen hon ritat såg väldigt fin ut ända tills vi började diskutera mått. 130 cm hög mur framför utsikten! Oupps, det kräver nog en mänsklig längd på ca 210 cm om man ska kunna njuta av utsikten när man sitter ned. Alltså ståutsikt, vad är det?
Hon fick i uppgift att rita om, max 80 högt. Nu började det roliga. Att söka tillstånd kräver många signaturer.

En liten del av pappershögen
6 identiska pappershögar med minst 5 papper i varje att signera utav oss båda. Därefter signerade mannen minst lika många högar själv. Skumt är det att inte jag fick signera den högen. Kändes stenålder både med alla papper, signaturer och ojämnlikhet.
Nu ska arkitekten dyka upp hemma hos Madame på tisdag och visa de ändrade ritningarna för godkännande innan de skickas till Toulon för tillståndsprövning.
Spännande när vi helst vill ha en liten balkong. Det är bara att gilla läget och flyta med. Det blir kanske en tummetott!

torsdag 2 november 2017

Nu kommer hon

Efter ett antal telefonsamtal under flera månaders tid är det då äntligen dags. Om en halvtimma väntas arkitekten dyka upp i Madames kök. Vi får väl se. Man är ju luttrad efter alla dessa år, men skam den som ger sig. Resultatet har jag ingen gissning om. Balkong känns tveksamt, men står högst på önskelistan. Byggnadsnämnden är omutlig just för tillfället, men allt kan hända när man minst anar.
Dagen har varit molnig men varm, 18, 19 grader. Det får man vara nöjd med.

Morgonpromenad. Höstfärger på träden.
När vi väl fått reda på vilken dag och tid arkitekten tänkt anlända åkte vi till Aix för en sista utflykt innan hemfärd. I morgon blir det frukost, stänga huset och i väg till Nice. Jag har funderat och placerat ljusstakarna. Är för tillfället nöjd. Vi får väl se vad jag tycker nästa gång jag anländer.

Vackert mot stenväggen
Vår gästfrihet har spridit sig i kattledet. Nu har vi fått en ny kompis som ligger på dörrmattan och tror det ska regna manna från himlen. Tyvärr men vår kattkvot är fylld. Söt är du, men du får tigga på annat håll.

Jag vill också komma in och ligga framför brasan.
Dags att avsluta bloggandet. Nu ska jag spetsa öronen för franska språket. Mot mötet med arkitekten.

onsdag 1 november 2017

En vanlig tisdagkväll

En vanlig tisdagkväll i St. Martin då festar vi loss på Madames 80 års present från borgmästaren. En god champagne och till det en härlig ugnsbakad lax. En god måltid som man blev både mätt och glad av.

Trevlig gåva som vi avnjutit tillsammans med Madame
I dag fick jag sällskap på morgonrundan av amerikanskan och samtidigt hade vi lektion i att samla tändpinnar till brasan. Det måste vara stuns i pinnarna annars ger de ingen energi att starta en brasa med. Hon kommer att lära sig. Vid varje middagstillfälle har vi eldningsteknik. Det går framåt.

Soluppgång över olivlunden
 I dag blev det ändå samma gamla vanliga utfärd som vanligt, men vi lyckades få två stycken på samma dag. Marknad i St. Maximin och Cassis. Marknaden i St. Maximin är flyttad under tiden det grävs inne i centrum, men jag tycker nog att det är nog så bra och mer överskådligt. Kanske handlarna och restaurangägarna inte är av samma åsikt eftersom det nog är ett minskat antal besök i centrum, men i dag hade de ändå inte öppet. Det är helgdag, vilket vi helt missat. Fransmän älskar helgdagar och då är det söndag hela dagen även om det är onsdag. Stängt, stängt och stängt.
Lite inköp blev det allt på marknaden och även i Cassis. - Ja, vi hann även med en runda på Decathlon som hade extra öppet även i dag (söndag).

Alla helglediga fransmän var i Cassis
Det var vi och alla andra lediga fransmän som njöt av att strosa runt i solen i Cassis och när man tröttnat på marknad och inköp ja då ska alla fika eller äta lunch. Vi lyckades att få ett bord där vi kunde sippa på en kaffe och tugga på medhavda croissanter medan vi begrundade folkvimlet.
Lunch åt vi vid stranden med utsikt över Medelhavet. Faktiskt bästa platsen förutom att man får servera sig själv med medhavd picnic, men det var nog ett klokt beslut om man tittade på mängden folk som väntade på mat på de folkfyllda restaurangerna.

Utsikt under picnic
I Cassis var det italiensk vecka och vi fastande vid ett stånd som sålde de mest fantastiska cashmere tröjor. De blev några inköp i olika modeller och kulörer.

Italiensk vecka
Väl hemma igen sitter jag här i mörkret och bloggar. Jag funderar på hur jag ska placera mina båda ljusstakar och kanske blir det en bild när jag tänkt färdigt. Jag har fått en ny katt kompis som stryker runt benen och jamar. Vi gav den vatten i morse och nu tror den att vi är själsfränder. Vår franska granne tröttnade på mjauandet och ryckte ut med lite kattmat. Heder åt denna fransyska.
Dags att gå inomhus och fixa med brasan. Härligt med soliga och varma dagar och mysigt med lite kyliga kvällar. På det sättet får man allt. Massor av D-vitaminer och massor med mys.
Vädret väntas hålla i sig till helgen då de lovar både åska och regn. Fransmännen jublar om det blir regn här i Provence. Det har inte fallit en droppe sedan mitten av september.