söndag 8 januari 2017

Hemfärd mot Skåne

Dags att lämna huset och byn nu när vi äntligen fått hela huset uppvärmt och behagligt. Ute är det fortfarande kallt även om morgonen var frostfri. Vi lämnade byn i ottan och det är becksvart att färdas genom skogen ner till motorvägen mot Nice. De enda som man möter är jeepar fullastade med kamoflageklädda män och hundar som vädrar god jaktlycka i gryningen.
Genom skogen skymtar den vackraste soluppgång över bergen mot Seillon och mannen stannar snällt för att låta mig försöka föreviga vyn.

Soluppgång över berget

Det är nog inte ofta kvinnor i klänning och kappa befinner sig i skogen i gryningen för att fotografera soluppgångar. Men jag lyckades klara mig från att bli upptäckt av ett yrvaket vildsvin eller en hormonstinn jägare med laddat gevär.

Även jag har nu drabbats av någon tradig bacill och vaknade 02 i natt och letade droger för att mildra min onda hals. Tog ett tag innan Strepsil och Iprensa gjorde någon verkan och jag kunde sova vidare. Det blev ingen lång tupplur tills det var dags att stiga upp för att göra sig i ordning för att lämna huset och byn.

Det har varit en behaglig vecka även om den har innehållit mycket kyla och många baciller som har tvingat oss att inte göra någonting mer än att pyssla, läsa och äta. Kanske är det så semestern delvis ska vara. I bland blir det stressigt med allt som man vill göra och mycket tid går åt till att fara runt i bilen.

Sitter långt ovan molnen och skriver. Tittar ut över ett tätt molnskikt. Då och då siktas en bergstopp med ovanligt lite snö. Jag hörde på radion på vägen till flygplatsen att det väntas snö även ända ner till Lyon. Vi får väl se vad vi möts av när vi landar på Kastrup. Here we come Skåne. Nu väntar nya äventyr runt hörnet hemma i Skåne. Ska bli spännande.
Bilderna till inlägget kommer senare. Norwegian gillar inte överföring av bilder. Det tar för lång tid.
Välkomnande vy över det skånska vädret.


Grått, grått och grått

lördag 7 januari 2017

Utfärd inställd igen

Vår planerade utfärd på fredagen blev åter igen inställd. Både mannen och amerikanskan mådde sämre och mannen intog sängläge hela dagen och jag promenerade ensam på morgonen och sedan blev det huspyssel.

Vacker soluppgång
      Det var lika bra att börja förpacka så har man en del gjort. När avresedagen börjar närma sig känns packningen inte alls lika rolig som hemma i Sverige.
När eftermiddagen närmade sig började amerikanskan vakna till liv och vi åkte gemensamt till inredningsaffären i Montfort. Där blev det inköp av en yllefilt inför nattens kyla och vin från vingården intill.

Inredningsaffär? Det var bättre på insidan än utsidan.
Gott vin från Commandeur
I dag lördag har båda mått bättre och influensa symptomen är mindre, men vem vet hur morgonen ser ut. Det verkar gå upp och ner med den där grippen.
Efter tidig promenad i gryninen bar det i väg till Aix. Det var kallt in i märgen.

Gryning i olivlunden
Även om kylan var påträngande fanns det tid och utrymme för både shopping, fika och god lunch.

Härlig blomsterparakt mitt i vintern i Aix
Nu återstår en sista middag utan värmen från brasan. Nu är båda brasorna tömda på aska och polerade för att vara redo i februari då mannen semestrar ensam. Lite städning och den sista packningen och sedan är det dags för hemfärd. Det ryktas om kyla värre än här.

torsdag 5 januari 2017

En stillsam dag

Vaknade ovanligt sent. Klockan var halv nio och sov vanorna blir senare och senare. Det är ett riktigt sjusovar väder även om solen skiner. Vinden viner runt knuten och temperaturen håller sig under 5 plusgrader. De fina hyacinter som jag planterat i krukan i fönstret har det jobbigt och i går flyttade jag in dem. Kanske hinner de slå ut med lite hjälp av värmen från brasan.

Endast fatet kvar i fönstret
Det blev promenad i morse även om klockan tickade i väg och jag fick oväntat sällskap och då inte av något vildsvin. När jag nådde olivlunden var det någon som ropade och jag blev både rädd och förvånad, men det var amerikanskan som också var ute på morgon rundan.

oväntat sällskap
Jag och mannen hade planerar på att försöka göra den där utfärden med amerikanskan i dag, men ingen av de två var speciellt pigga på någon åktur. De har inte riktigt hämtat sig från sin förkylning ännu. Vi gör ett nytt försök i morgon.

Det blev små pyssel i huset, vika tvätt, elda och en promenad för att leta tändpinnar. Tiden går så fort även om vi inte gör något speciellt. Vi var och handlade lite i Barjols och sedan tilllagade mannen den mest fantstiska omelett till lunch och knappt har man hunnit med lunch så är det dags för fika.

Det är mysigt att bara sitta och filosofera i köket. Jag är så glad för mitt kök med hönekakel.


Promenad i solen bland timjan i skogen
Jag hörde att det var snö i Stockholm och minus 10 i Skåne. Man ska väl inte klaga här i Provence, men nu går jag in till min brasa och min bok.

onsdag 4 januari 2017

Absolut iskallt

Solen skiner och när man tittar ut över dalen genom fönstret inbillar man sig att det är ganska behagligt där utanför, men det är iskallt. Vinden tjuter och temperaturen är strax över nollan. Morgonens promenad var kylig och mössan fick dras ner över öronen. Promenaderna är ganska sena även om solen är uppe tidigare här än i Sverige så kommer jag inte ur bingen för än vid åtta snåret. Sover mer än 8 timmar per natt. Det är så väldigt mörkt och tyst och behagligt under duntäcket.

Morgonens vy över olivlunden
I går ägnade vi kvällen åt Helene Turstens dvd efter maten. Det är lagom med ett avsnitt per kväll innan det är dags för att sova.

Underhållning i Provence
Mannen mådde så pass bra att han orkade köra till marknaden. Det blev inte mycket inköpt. Vi ägnade oss mest att fika inomhus. Det var iskallt även nere i St. Maximin. Kallt ända in i märgen.

Dagens inköp på marknaden
Det blev en fransk inredningstidning, en baugette och ett fång med tulpaner.
Inlägget i dag blir kort pga av väderförhållandena. Nu ska jag sluta tjata över hur kallt det är och istället gå in.

tisdag 3 januari 2017

Dagens utfärd inställd

Vi planerade vid gårdagens gemensamma middag att vi i dag skulle ta med amerikanskan på utfärd. Det finns en loppislada på vägen till St. Remy som borde tilltala henne men tji fick vi. Redan efter middagen i går klagade vår gäst på halsont och i dag på morgonen meddelade hon att vi skulle slippa alla nysningar och allt snörvlande. Det fick bli plan B och en tur till Cassis istället.

I väntan på middagsgäst

Salladen gör mig glad. Grön, krispig och fortfarande fräsch efter flera dagar i kyl.
Morgonen i byn var kylig, noll grader. Jag skyndade mig ut och promenerade för att hinna med dagens utfärd, vilket så här i efterhand var helt onödigt. Jag var glad över min nyonköpta mössa som skyddade mot den kyliga vinden. Olivlunden och soluppgången var ovanligt vacker i morse.

Vackert
 Jag är som ni säkert redan förstått näst intill besatt av den lilla olivlunden och dess olika utseende varje morgon.

Det är bara snön som fattas på Bistron
När vi beslutat att åka till Cassis istället var det bara att starta bilen och skrapa rutorna. Vilken tur att frugan hade en isskrapa i handväskan. Bara sådär av en slump! Nä det var faktiskt planerat. Man har väl varit med förr. Så tack Previa för denna reklamgåva den kom verkligen till användning.

Detta har vi ännu inte behövt göra hemma i Sverige

Cassis bjöd på sol och 10 grader och vi intog en god lunch i solen.

Vackert över Medelhavet
Ännu en vacker vy från hamnen


Stranden i januarisolen
Vi åt en jättegod lunch längst ut på kajen i hamnen och njöt av solen och den fina utsikten. En god fiskgryta och till entré god tapenade.
Hemmagjord tapenade


Efter maten strosade vi runt och shoppade lite små saker. Mannen började få känningar av sin onda hals igen och väl hemma däckade han på soffan med filt över.

Dunjacka för hund
Jag bör dra mig hemåt, elda och pyssla om mannen. Alla här i byn verkar vara drabbade av grippe /influensa). Hoppas att min vaccination fungerar. Nu är klockan halv sex och det är bäckmörkt. Dags att stänga ner.

Kväll i byn
Mot hemmet och brasan.

måndag 2 januari 2017

Vildsvin i sikte

På min hittills ända morgonpromenad utan mobil och således kamera får jag uppleva 3 vildsvin som korsar vägen rakt framför näsan på mig. kanske likabra att jag inte hade någon kamera för jag hade nog ändå inte blivit färdig till att ta någon bild. Det tog någon sekund innan jag insåg att det inte var bambis utan stora lurviga grisar som galopperade över vägen.
I dag är temperaturen uppe och nosar på 10 plusgrader men inte tillräckligt varmt för att fika ute. Solen har svårt för att ta sig igenom molnen.

Vacker utsikt över bergen på vägen mot St.Maximin
Dagens utfärd gick till St.Maximin för inköp av en ny yxa. Den gamla har blivit utsliten efter allt huggande för att hålla värmen och frun lugn. Äntligen är temperaturen inomhus riktigt behaglig och man kan njuta med sin bok i soffan utan filt om axlarna. All den kalla luften runt omkring drar över ryggen när brasan värmer framsidan på kroppen. Vi behöver en liten fläkt för att fördela värmen men det verkar inte fransmännen veta vad det är.
Efter inköp av yxa fikade vi inomhus på baren i St.Maximin. Alltid lika gott med en cafe creme och en croissant.

Go' fika
Väl hemma igen var det dags för invigning av yxan och uppresning i trädgården. Yxan fungerade perfekt till mannens belåtenhet men efter den ansträngningen blev det vila på soffan med bok. Han är inte helt återställd.
Jag fortsatte trädgårdsarbetet ensam med att kratta löv och rensa upp. Vi har upptäckt att grannen skaffat djur i källaren eftersom vi upptäckt spillning i vår trädgård. Jag tror att det är stackars fåglar som han har instängda där för att använda till jakt. Tydligen tror han att spillningen ska placeras i vår rabatt. Det kommer inte att ske mer, tro mig.
Ikväll blir det middagsbjudning och korv med potatismos står på menyn. Till detta ett gott vin och som efterrätt chokladmousse av mörk choklad. Det blir säkert uppskattat.
Dags att återvända inomhus eller hämta vantar. Det har börjat blåsa och jag fryser om händerna. Mitt tangentbord är urladdat vilket försvårar skriften.
Om ni undrar var Mystique är så har hon åkt på semester till sin mormor. Trist


söndag 1 januari 2017

Två virrpannor i skogen

De senaste åren har promenad till Varages stått på agendan på nyårsdagen, men i år vaknade vandringsledaren med ont ihalsen, frossa och feber. Jag och amerikanskan beslutade oss för att promenera en egen förkortad runda men valde istället byn Esparron som ligger i motsatt riktning.
Vid tidigare promenader runt byn har jag sett skylten till Esparron och så gjorde vi även denna gång, men sen tog vägvisningen slut.

3 km till Esparron
Vägskylten visade 3 km till Esparron och vi tänkte att det här blir en enkel match. Bara att följa skyltarna. Innan vi ens kom fram till denna skylt hade vi blivit attackerade av en idiot till hund och lika knäpp husse. Hunden var kopplad men hussen klarade inte av att hålla sin ovårdade odåga så jag fick känna på hundtänderna i min hand. Efter det utrustade vi oss med en stor sten och en pinne.

utrustad med vapen mot ilskna jyckar.
Vi klarade oss utan fler angrepp innan vi nådde snårskogen och tappade bort oss på vägen mot Esparron.

Åt vilket håll är Esparron
Vi travade genom buskar och snår och hittade ett vattenfall. Jag blev ganska snopen när jag upptäckte att det var fruset och liknade mer ett isfall i alperna. Hur kan det vara fruset? I dag har vi + grader och sol. Det måste ligga i skugga hela dagen.

Man blir förvånad över vad man kan upptäcka när man är vilse i skogen
När vi irrat runt i snåren i minst 8000 steg skymtade vi en elstolpe och insåg åt vilket håll vi borde gå. Så småningom när vi passerat över vattnet  nådde vi trampad mark och var på rätt väg mot vårt mål.

Ett julpyntat Mairie i Esparron
Vi strosade runt i byn och insåg snabbt att Esparron är betydligt större än St. Martin, men skulle må bra av lite mer kärlek och omtanke. På vägen ut stötte vi på hela stora tjocka släkten katt. Jag har aldrig sett så många katter som kom fram från alla möjliga håll när jag stannade för att prata med en liten sockersöt katt. De trodde säkert vi kom med mat. Det bara dök upp fler och fler katter från olika håll. Nära ögat att en lite gråspräcklig fick följa med hem i fickan. Vilka sötnosar.



Aristocats
För säkerhetsskull tog vi den asfalterade vägen tillbaka och njöt i solen hela vägen hem.

Nyårsfirandet gick bra. Vi blev bjudna på god vildsvinsragu och skålade in det nya året med champagne. Det är lugnt och stilla när nyår firas i St. Martin. Inte en smällare eller raket så långt ögat når.

Med hopp om ett gott nytt 2017