fredag 29 mars 2013

Jag vann i UNO

Nu kan man sova gott i natt. jag vann i UNO. Det behövdes 12 omgångar för att min taktik skulle bli den bästa.
Och S jag har glömt att berätta att en ny patient är på väg. Denna gången är hon yngre och stygnet som behöver tas bort sitter på baksidan av kroppen. Ryggen!
Godnatt

Bombad

Däckade vid 9-tiden efter att ha förlorat i UNO, ännu en gång. Försökte mig på att läsa några sidor i min nya bok med Peter Robinson. Kommer inte ihåg något av innehållet. Vaknade 10 timmar senare helt bombad. Hur kan man sova i 10 timmar? Det händer aldrig hemma.

Dagens väder

Det slutade snöa i går kväll och när jag tittade ut på morgonen så var det molnigt , men ok. Efter frukost var det dags igen. Det började lagom att snöa och dessutom blåsa när vi skulle ge oss ut. Ner till liften och upp i systemet. Man skulle kunna tro det åskade, men det var alla laviner som sprängdes bort.
Högsnö i pisten

För en gångs skull fungerade mina googles ihop med vädret och jag tycker själv att jag var ganska lugn och tålmodig, men yngsta dottern var inte på samma goda humör utan hon svor över backarna, snön och huvudvärken.

Man blir lätt yr och illamående när man inte ser vilket som är upp eller ner. Liftarna högst upp var avstängda så det var bara att satsa på att åka i vårt system nära lägenheten. Lika bra det eftersom vi snart skulle vara blöta och kalla. Sittlift är inte bra när det faller snöblandat från himlen. Ganska snart blev det fika framför brasan på en av de små restaurangerna i backarna.

Värmande brasa

 Här var första gången jag rundat en hundbajs i backen. Mycket ska man vara med om.


 Två åk senare åkte vi hem för att äta lunch, torka och värma oss. Skönt att kunna åka hem till lägenheten.

Dottern vilar sig i form.

Äldsta dottern som bor i Åre ringde och talade om att vädret i Åre var perfekt. SOL, men det går inte att åka skidor för alla turister  upptar alla parkeringsplatser och liftköerna är långa och jobbiga. Hon satt hemma och fikade istället. Så kan man också tillbringa en dag, men vi kunde delat med oss av ett system där vi inte upplevt en ända kö och i backarna är det så lite folk att man kan ha skidåkarna som  rundningsmärken.

Mannen vilar sig i form. Det är aldrog för dåligt väder för en öl på balkongen.

Efter en god lunch bestånde av risotto var vi på gång igen. Denna gången satsade vi på knappliften eftersom man blir mindre blöt i den. Nu hade det börjat regna längst ner i systemet och man kan ge upp för mindre. En normal man/pappa hade redan i går föreslagit för sin fru/barn att nu drar vi till solen i Provence, men inte vår tappre riddare. Ut i pisten och fostras!
Haha, ett åk efter lunch fick jag höra det jag aldrig trodde skulle komma över mannens läppar. Ska vi inte ge oss nu?
Nä du, nu åker vi ett åk till.
Efter ytterligare ett åk och en lifttur var även jag och dottern nöjda. Nu var det nog dags att lämna in skidorna.
Nu sitter vi här på hotellet och det är för sent att checka ut, men vi lider ingen nöd. Vi skall handla mat, packa och i morgon åker vi vidare mot ett soligare Provence. Tror vi.
När jag kan blogga nästa gång är okänt. Byn är inte det mest internet täta ställe man kan befinna sig i. Om inte annat så blir det ett inlägg när vi på måndag lämnar dottern på Nice flygplats. Deras internet kan man alltid lita på.

torsdag 28 mars 2013

fortsättning från förmiddagens bloggande


Mannen kom tillbaka överlycklig. Dels hade han hittat ett par jättefina mörk oranga skidbyxor och dessutom fick han så mycket komplimanger av damen i skidaffären att han handlade. Damen berömde hans smala höfter och tyckte att han gott kunde ha damstorlek. Ojojoj....klart det blev köp av. Men han har faktiskt ett ganska smärt höftparti ( även om en del andra bucklor finns). Byxorna var riktigt snygga och han blev lycklig som en skolepåg.
Vi lyckades ta oss upp i backarna igen och dottern hittade på att vi skulle åka till en av hennes favoritbackar som ligger i den andra byn. Ja, vi började storstilat. Upp i liften, upp i nästa lift och här började jag fundera på vad vi sysslade med. Näst intill tomt på folk, ingen sikt och snö som vräker ner framför skidorna. Tänk om de stänger liften och vi inte kommer tillbaka.? Mannen och dottern verkar vara befriade från oroskänslor. Ja, det är väl mammagenen som dyker upp.



Väl uppe på toppen efter tre liftar skulle vi ta oss ner till nästa system. Nu sade jag ifrån! Kommer jag ner levande för denna backe åker jag direkt upp med liften igen och tillbaka hem. Vi kom ner efter mycket möda, skratt och besvär. Det är inte lätt att ta sig nerför en röd/blå backe med högar av snö som dessutom är ganska trög. Det blev många skratt och mycket snö innanför kragen. Väl nere stod liften stilla och vi fick alla några fundersamma sekunder innan liftgubben startade upp liften och lät oss kliva på. Väl uppe igen bestämde vi oss för att nästa stopp var after ski och så blev det. Därefter hem till lägenheterna genom snöhögarna. Nu var jag rejält trött!
Det snöar fortfarande kraftigt, stora bomullstussar!
Vi får väl hoppas på en förändring inför vår sista skiddag i morgon.
Det blev en rolig, blöt och fostrande dag i backen.
Vi är glada för att vi tog beslutet att hyra garageplats till vår bil, inomhus.




Pappa var är pisten?

Vaknar i ottan och var utvilad redan innan. Det enda tröttande momenten på semestern är skidåkning och att försöka vinna i UNO.
Vi gör vårt bästa i att slå dottern i UNO, men misslyckas hela tiden. Den som kommer först till 5 vinster vinner. I går stod det 4 till mig, 3 till mannen och 4 till dottern, men hon lyckades ändå vinna. jag fattar inte vilken spelgen hon har blivit begåvad med. Hon kommer ihåg vilka kort och vilken färg vi andra har. Själv kommer jag inte ihåg något alls och kör min egen taktik. Den gick nästan hem i går.
När jag steg ur sängen och kikade ut bakom gardinen såg jag en bekant syn.  Molnen låg åter vid balkongräcket. Efter morgonens toalettbesök drog jag bort gardinen och såg att snön vräkte ner och gör så fortfarande efter lunch.
Innan frukost var det dags för årets påskäggsjakt. Under natten hade påskharen varit på besök och letandet gick i vildaste laget.



Alla hittade till slut sina ägg och vi kunde avnjuta en lång och lugn frukost. I dag är det ingen idé att stressa ut. Snön fortsätter att vräka ner. 
Absolut ingen trängsel i liften och i pisten var vi ganska ensamma när vi väl kommit ut.



Skidåkningen i dag har inte varit av allra bästa sort, men väldigt rolig. Det var högt med snö i pisten även om vi stundtals inte visste om vi var i pisten eller utanför. Det var då man hörde dottern skrika - Pappa, var är pisten?


Jag är tacksam för alla pinnar som är utsatta så att man har en chans att ta sig ner när sikten är obefintlig. Det går inte så fort i dag. Snön är inte av den lätta sortens powder. 


Det är ganska tungt och jobbigt. Efter två timmars åkning bestämde vi oss för att ta lunch i lägenheten. Då var vi helt slut och blöta.
Mannen var blöt långt in på kalsongerna och han har nu beslutat att ge upp sina gamla skidbyxor från mitten av 80-talet och är för tillfället på jakt efter nya. Själv är man glad att man shoppade loss i Tenson affären i Åre under julen och är utrustad med varma, täta kläder. Det är bara handskarna som inte höll måttet. Vi planerar att fortsätta åka om någon timma. Jag är glad att jag har samlat lite gammal utrustning i min pjäxbag. De gamla handskarna är guld värda just nu eftersom de nya hänger på tork och lär inte bli torra på denna sidan midnatt.
Dags att gå upp till lägenheten och se om dottern är vaken. Hon tog tillfället i akt och däckade under duntäcket i väntan på att mannen ska komma tillbaka med nya skidbyxor. Har han otur så är det väl siesta stängt och han får ta på sig de gamla blöta som just nu hänger på handduks torken tillsammans med allt annat. Hela badrummet är som ett drivhus. Det är bara plantorna som saknas!
Lycka till med resan till Blåkulla i dag och god påskäggs jakt.



onsdag 27 mars 2013

Gnällfri dag

Så kom då äntligen dagen med det perfekta vädret. Vem var först i liften klockan 9? Vi!


Vi fick nöjet att åka i pisterna först av alla. Härligt nypistade.


Vi drog i väg direkt till den lilla byn längst bort i systemet och åkte där fram till lunch. Här följer lite bilder på dagens aktiviteter.



Mannen ensam i sittliften.

Uppäten lunch, frites med majonäs.

Härlig dag i backen som avslutades i solen på balkongen.


tisdag 26 mars 2013

Bemärkelsadag

Dagen började tidigt. Först ut med sms var familjen B, men så fyller också maken i familjen B år denna dag. Klockan var innan 7 och det var lika bra att gå upp och förbereda för uppvaktning och frukost.


När jag drog bort gardinen från fönstret mötte jag molnen vid balkongräcket. Det var tjockt som mjölk.
Det var bara att ge sig ut på jakt efter croissanter medan dottern yrvaket tog sig an frukostbestyren.
Jag var först i affären, hängde på låset. Tyst, dimmigt och ganska ensamt denna morgon.
Väl tillbaka blev det födelsedagssång och paket på sängen.


Mannen blev glad för sina biljetter till Bruce Springsteen konserten i Stockholm. 4 biljetter och ej fritt val av deltagare.


Dagens skidåkning började så här och vi trodde att det skulle bli ännu en dag med 0 sikt, men helt plötsligt öppnade sig molnen och solen tittade fram.


Vi for i väg för att äta lunch i ladugårdsbyn, men när vi kom fram var hela byn inhöljt i moln. I väg igen för att leta en solig plats att äta lunch på. Det tog lång tid och molnen förföljde oss och vi fick till slut äta lunch på en liten restaurang nära vår lägenhet. Vi hade ju bestämt att i dag skulle vi äta ute. Under tiden vi åt blev vädret sämre och det snöade helt plötsligt kraftigt utanför fönstret.


Vi fick en fantastiskt god lunch även om klockan var nära två och blodsockret var i botten pga jakten på lunch i solen. I stället blev det lunch inomhus med snöstorm utanför. Dottern hamnade i matkoma!
Det gick inte att betala med kort så vi fick skramla ihop alla våra euros. Vi åkte direkt ner i byn och tog ut pengar och på vägen tillbaka upp igen blev det åter solsken.
Det har varit den mest skiftande väderdag jag upplevt på samma skiddag. Vi har åkt i moln utan sikt, sol, snöstorm och på slutet solsken igen.
Vi kunde avsluta med afterski på balkongen.

En nöjd 60 åring i solen på balkongen. Det fattas bara 25% av familjen för att han skulle bli helnöjd, men så är livet. Vi tar igen det senare och firar igen.
Skål och hurra!

måndag 25 mars 2013

In i molnen



Efter en god frukost i en sanerad och fräsch lägenhet var det dags att ge sig ut i pisterna.


En närbild på en del av mannens frukost, mörk choklad med hela rostade nötter.

 Molnen låg i höjd med backen och sikten var  allt annat än bra.


Mannen hade som vanligt tagit ut routen och det var bara att hänga på. Upp i liften, ner i den ena backen efter den andra. Dålig sikt och till slut visste vi inte riktigt var vi var. Jag var dögnällig och bölfärdig och det var väl på vippen att jag blev lämnad åt mitt öde där uppe på alpens topp. Ingen sikt, illamående och yr. Till slut fick jag i alla fall fika.


Efter kaffe och macka blev läget något bättre. Det var till och med bitvis fri sikt och riktigt roligt att åka. När vi äntligen hittade liften tillbaka till vår by bestämde vi oss för lunch i lägenheten. Gott med goda rester och att få ta av sig alla kläder. Även om vädret har mer att önska så är det i alla fall inte kallt. Temperaturen är nog runt 5-6 plusgrader under molnen och helt plötsligt på eftermiddagen fick vi se solen.

Vilken lycka!
Skidåkning och sol hör ihop. Helt plötsligt blir skidåkningen rolig igen och livet blir mer förnöjsamt.


Kroppen är lagom ur funktion efter dagens åkning. Alla muskler är på helspänn när sikten är obefintlig och dessutom kommer jag sist ner vid varje stopp och när jag kommer då åker mannen och dottern vidare. Tur att jag inte är helt otränad. Att stretcha känns bra för mina muskler, men mannen och dottern ägnar sig åt att kommentera mina rörelser. Mamma du ser ut som en groda!


Just nu plaskar dottern i utomhuspoolen, mannen handlar och jag bloggar. Snart ska jag gå upp i lägenheten och sänka ner min kropp i ett skumbad. Det är sådant man kan ägna sig åt när man är på semester och har tillgång till badkar. Skönt för en trött kropp.
I morgon har vi lovat mannen att han får välja route utan att vi lägger oss i hans planer och han har redan börjat. Vi ska givetvis så långt bort man kan komma. Det finns en liten by längst bort i systemet där det luktar kogödsel och byn består av bondgårdar och är genuint mysig.


I morgon på mannens bemärkelsdag ska jag och dottern anstränga oss extra. Vi planerar att gå till bageriet för att köpa nybakade croissanter och pain au chocolat. Eller för att vara sanningsenlig så är det jag som måste klä på mig och ge mig i väg ut och dottern har lovat fixa frukosten. Mannen hotar redan med att gå upp vid 5-tiden för att "bonna" med yoghurt för att förhindra att svälta innan vi är färdiga. Det ska nog bli bra. Vi har köpt flaggspel och ballonger. Den lilla paketen ska vi fixa i kväll. Han kommer att bli riktigt överraskad och jätteglad. Kanske lika glad som när han fick Weber smokien. En del kring arrangemang krävs dock för att presenten ska bli bra. Hoppas vi kan få hjälp av äldsta dottern till detta.
Ni är alla välkomna på ett glas champagne i morgon. Vet ni vad? Jag är helt säker på att morgondagen kommer att bjuda på en helt fantastiskt solig dag i backen.


söndag 24 mars 2013

Vi har hittat den skånska snösmockan



Vi har nu anlänt till skidorten Le Corbiere och funnit den vilsna skånska snösmockan. Vår första skiddag har bestått av moln, snö och skidåkning utan sikt inne i molnen. Ni som var med i fjol i Vars behöver inte känna er avundsjuka på vår första dag i backen. Som ni ser av bilden var vi ganska ensamma i liften och lika ensamma när vi försökte ta oss ner igen. Vi hittade en förvirrad ensam skidåkare uppe på toppen och han hängde med oss ner. Det var inte nådigt. Man visste inte om man åkte uppför, nerför eller stod stilla. Detta gör mig yr och illamående. Jag gjorde också en rejäl djupdykning i snön och hade en del besvär att ta mig upp igen. Snön är väldigt tung eftersom temperaturen är runt nollan.
Vi hoppas på ett bättre väder i morgon.
På vägen hit har jag när jag körde en del ämnen att ta upp för diskussion. Jag behöver ett långt samtal med husbils chaufförer och lastbils chaufförer. Vad tänker ni på när ni kör ut i vänsterfilen eller det är kanske det som är problemet. Ni tänker inte!


Så här ser det ut om ni inte visste det. Här ligger jag och myser med autopiloten på i 125 km och då får husbils chaffisen för sig att köra om och hela flödet stannar upp och alla måste bromsa. Ni måste skärpa er.
Håll er i högerfilen tillsammans med de andra långsamma fordonen!!
Under färden från Walldorf till skidorten han jag och mannen med många intelligenta diskussioner.
Hur och när ska man tanka? När och var får man kissa? Och ska dessa tillfällen synkas för att inte förstöra planen för när man ska tanka? Bensinen måste räcka genom Schweiz för där vill man inte tanka. Jag och dottern förstörde hela tank planeringen på ett tidigt stadium eftersom vi behövde kissa.


Vi hann också med en riktigt intressant diskussion omkring det ekonomiska läget på Cypern. Det löste vi snabbt.

Tillbaka till vår lägenhet och skidåkning:
Lägenheten är jättefin, stor och härlig. Tyvärr stank den rök (rökfritt hotell) och då menar jag stank. Stackars personal. De fick gardiner, överkast och kuddfodral i en påse av oss. Vi kunde inte vara i rummet utan fick först lägga ut allt på balkongen. Därefter kom städerskan och hämtade allt till tvätt och gardinen är redan tillbaka. Upphängd, visserligen blöt men den doftar fräscht. Resten får vi i morgon. 
Det blir nog bra till slut. Med franska, engelska, teckenspråk och luktsinne löser sig det mesta. 
I morgon väntar en ny skiddag förhoppningsvis med bättre sikt och kanske lite sol.

Så här trötta var mannen och dottern efter att dottern bytt pjäxor tre gånger. Undrar hur trött den irländske killen i skiduthyrningen var?
Dags att gå och äta. I dag blir det kycklingfilé med stekta potatiskuber. Till det ett glas rosé.
Skål på dig som inte kunde följa med. Vi saknar dig.

fredag 22 mars 2013

Schnee, regen und glatte strassen...


Vädret var inte det vanliga vårfina med plusgrader som brukar möta oss när vi kör av färjan i Puttgarden. Det var snö och minusgrader genom hela Danmark och hela vägen till Alsfeld. Efter Frankfurt steg temperaturen till tvåsiffrigt. Det blev + 10.
Jag lyckades ta mig över Kasselbackarna och Knullwald utan några större problem. Den nya bilen är fantastisk skön att både köra och åka i. Dessutom är den automatväxlad vilket är till stor hjälp.

Vi ägnade oss under färden med att leta roliga nummerskyltar på bilar och detta är dagens skörd.
Favorit grupp!

Hälsning till alla Rut.

svårt att se, men FBI är på utfärd.
Vi har nått hotellet i Walldorf. Installerat oss och varit inne i byn och ätit på restaurang Riviera. I år fick vi sitta inomhus eftersom vädret var blåsigt och kallt.
Denna mysiga italienska restaurang som vi besökt vid nästan alla våra stopp i Walldorf. En lagom promenad in til byn och därefter matkoma.




Mätta och nöjda. Dags för sömn.

torsdag 21 mars 2013

Lugn

Mannen har inte haft ett enda utbrott under packningsbestyren. Det packades redan i går och allt gick lugnt och sansat till. Även i morse när yngsta dottern lunkade ner för trappan i godan ro med sina väskor. Därefter skulle picnic, necessärer och allt extra löst in i bilen. Mannen var kolugn hela tiden. Kan det vara åldern?
När vi lämnat hemmet denna soliga iskalla vintermorgon var det dags för rundtur. Posta brev, ladda JoJo kort ( till dotterns hemresa) och fixa bullar till picnicen.
Snart vid Lödde. Gäller att surfa innan bron. Vi hörs.

onsdag 20 mars 2013

Packningsståhej



Nu närmar sig packningens klimax och varje gång vi står inför denna relationstest tror vi (barnen och jag)alltid att det ska bli annorlunda, men ack vad vi brukar gå bet. Vi skulle bli förvånade om inte mannen fick något slags utbrott under tiden när nya bilen ska fyllas med väskor, påsar och ett och annat påskägg.
Den skånska snösmockan kom av sig och mellan snöflingorna är det glest. Pågatågen till Ängelholm var delvis inställda i går, men det var ingen snö. Mannen fick komma och hämta mig med bilen eftersom tåget var inställt.
Alla hade rustat för värsta snökaos, personalen var informerad om vilka som kunde gå till fots till jobbet i fall de bilburna inte kom i tid osv. osv. Inget hände och alla kom till jobbet och snön uteblev.
Nu längtar jag efter skidåkning, sol, rosévin och att slöa framför brasan.